Stockholm <3
Mina tankar är i Stockholm idag, hos alla som plötsligt förlorade någon. Alla som är skadade. Rädda, ledsna, oförstående. Jag försöker förstå hur man kan köra en bil mellan Hötorget och Åhléns city i full fart mot en massa människor? Den sträckan har vi strosat längs med barnen ett antal gånger. Vår favoritrestaurang ligger i närheten. Jag tänker på dem som gick där och handlade inför helgen. Sedan plötsligt kommer lastbilen ur ingenstans och livet förändras.
Sandlåda
Helgen tillägnades ett gemensamt trädgårdsprojekt, nämligen att fräscha upp sandlådan. På sista tiden har sandlådan förfallit rejält, vilket har resulterat i att det enbart är skator och katter som har varit intresserade av att besöka den.
Utgångsläget. Allmänt ofräscht.
Elise fyller på den nya sanden, noga utvald av Ola. Han tömde lådan på all sand, jord och rötter. Han lade Platonmatta längst ner för att förhindra att ogräset slår rot igen.
Tadaa! Ola organiserade även spadarna inför fotograferingen.
Färdigpausat
Hej igen, jag är tillbaka efter ett långt uppehåll som jag har rätt svårt att redogöra för. Jag har skyndat från bilen till dörren, kastat skygga blickar på frodiga ogräsland och kirskål och tänkt "nästa helg" i ett år nu. Mitt samvete har hojtat sig hes och slutligen tystnat, gett upp och sjunkit in i skeppet.
Men så saktade jag ner farten en dag på väg in, fullastad med blöjpaket, ICA-kassar och datorväskor. Solen sken i trädgården, pärlhyacintherna hade kommit upp och jag såg att pionernas lustiga periskop hade börjat titta fram. Hade jag verkligen inte sett dem innan? Jag som brukar ligga på marken i februari och otåligt invänta scillorna. Förlåt mig, kära gröna vänner! Jag är tillbaka nu och lovar bättring.
Våren har varit igång ett bra tag innan jag kom in i bilden i år.
Sallad
Sallad har jag misslyckats med för det mesta, antingen har sniglarna varit framme eller så har den torkat ut. Jag har länge betraktat sallad som en piffig lyxgrönsak som kräver för mycket och inte är för mig.
Men så blev det två krukor över på altanen och jag testade igen. Det är såhär det ska göras. Sniglarna vågar sig inte upp på altanen och bambun skyddar salladen från uttorkning. Regnet sköter resten. Jag vet inte var de små hålen kommer ifrån, vet du?
Avspänt underhåll
Hej kära läsare, tänkte uppdatera er lite om trädgårdsläget. Min trädgård har gått in i en ny fas - jag kallar den "avspänt underhåll" och det är underbart. Avspänt underhåll betyder att jag kan gå ut och sätta mig i gräset och bara titta, alternativt blunda. Jag har inga större projekt längre. Jag drar upp lite ogräs här och där eller så låter jag de fina maskrosorna få växa. Det blev såhär för att jag lade rätt mycket krut på min köksträdgård i vintras. Nu grönskar spenaten, ärtor, rädisor, persilja och rödbetor i sina lådor, och jag förundras över hur billigt och enkelt det är att odla sin egen mat. Några kronor för en hel pallkrage med spenat, liksom. Inte ens kirskålen stör mig längre, den går ju att äta den med.
Köksträdgården just nu.
Sömnlöshet och rosa tulpaner
Denna veckan har gått under temat "Nattvak" och jag haft massor av tid att fundera på både det ena och det andra hela nätterna.
Ältande, smarta one-liners, geniala infall och så plötsligt en supertydlig vision av en rosa tulpanrabatt som ska planteras utmed husväggen. Vi pratar om en riktigt tät matta av samma sorts rosa tulpaner i en avlång bädd, inget annat.
Köksträdgård 2015
Jag lärde mig ett nytt ord igår, 'semi-vegetarian'. Trenden är tydligen att allt fler svenskar äter vegetarisk en eller flera gånger i veckan, vilket jag tycker är synnerligen goda nyheter både för djur och människor.
2015 blir därför Grönsakens År i min trädgård. Köksträdgårdar är både funktionella och fina att titta på, det är nog därför jag tycker så mycket om dem. Jag har tre pallkragar som jag vill fylla med dessa härligheter:
- PALL1: Broccoli, Persilja, Paprika
- PALL 2: Gul lök, Purjolök, Vitlök, Gräslök
- PALL 3: Isbergssallad, Rucollasallad, Grönkål
- PALL 2: Gul lök, Purjolök, Vitlök, Gräslök
- PALL 3: Isbergssallad, Rucollasallad, Grönkål
Bilderna har jag lånat ifrån digthedirt.com och mangotangerine.com
Babysäkert julpynt
Vår lilla ettåring far nu fram i blixtens hastighet och ska pilla på allt så vi fick tänka utanför boxen vad gäller julgranen. Lösningen blev en girlang med julgranskulor i taket. Hela familjen är supernöjd; jag slipper samvetskvalen över att döda en gran, bebisen har massor av glitter att spana in på säkert avstånd och man kan ligga i soffan under girlangen och titta på alla terapeutiska julgranskulor hela julen om man vill.
Girlangen kostade 199:- på Biltema och går att använda både ute och inne.
Vintergrön stomme
Som bekant har jag 'planerat' min trädgård baklänges, dvs börjat med att plantera perenner som jag tycker är fina på sommaren och sedan förbannat mina prioriteringar på vintern när det blir tydligt att jag skulle ha ritat den där planen först iallafall.
Men så kom tillfället med en konkursrea på Plantagen och jag slog till. Jag köpte 12 taxusklot för en spottstyver och planterade min stomme mitt i sommaren bland blomstrande pioner, prästkragar och malvor. Och nu, när allt är brunt och dött ger den vintergröna stommen utdelning. Jag låter allt det vissna ligga kvar för jag tycker att det är charmigt med det vissna slarvet brevid de välsnaggade kloten.
Sju klot gömmer sig i riset. Jag undrar hur stora de är nästa år.
Far är så rar
Ibland har man så mycket tur att man häpnar. För några veckor sedan (innan Fars Dag) berättade jag för Ola om alla fina tulpanlökar som finns och sedan frågade jag vad han önskade sig i Fars Dag-present. Han ba: "Tulpanlökar?" Så han fick 2 kg holländska tulpaner i Fars Dagspresent och gissa vem som var ute i trädgården och grävde ner dem 3 minuter senare?
Dessa är så fina, de påminner mig om pioner.
Dessa färgglada exemplar har jag redan många av. Jag tänkte fylla på så att de omringar hela gräsmattan till våren.
Jail gardens
Hej nu är jag tillbaka efter lite resor och annat. Jag fick en intressant artikel om 'jail gardens' i nyhetsflödet på Facebook som jag vill berätta om.
Det finns tydligen fängelser i USA med trädgårdsland som hanteras av fångar. De producerar så mycket grönsaker att det räcker både till den egna matsalen och som bidrag till välgörande ändamål. De som arbetar i trädgårdarna kan påverka sin straffperiod ju mer de arbetar med trädgårdens skötsel. En fin effekt är den mentala förändring som man märker på dem som arbetar med jorden i form av samarbetsvilja, ökat självförtroende och glädje.
Jag blir så glad när jag hör vilken nytta trädgårdsarbetet har för dessa människor och att det känns så viktigt för dem. Som mannen som hade vaknat klockan 4:30 på morgonen, full av förhoppningar för att han visste att han skulle få arbeta i fängelseträdgården den dagen. Jag känner ju likadant.
Trädgården i Lorain County fängelset i Ohio, USA.
Marktäckare, Del 2
Jag har knappt hunnit vara ute i trädgården den senaste månaden, det har varit så mycket annat på sistone. Men idag drog jag på Lillan galonbyxorna och satte igång igen. Det är lite knepigare när man har en liten ettåring som ena sekunden tömmer en rabatt på lera och några sekunder senare drar ner avfallet från skottkärran. Men hon verkar trivas lika bra som jag i trädgården och jag njuter av hennes sällskap.
Jag har märkt att mina jordgubbar och smultron inte verkar trivas speciellt bra i pallkragarna. Hörde någonstans att dessa växter vill ha en hårdhänt behandling, man ska tydligen meja ner dem med gräsklipparen med jämna mellanrum för att de ska slå nya skott. Dessutom tror jag att jorden i pallkragarna är för näringsfattig efter tre år. Det behövs växelbruk i pallarna, vilket blir mitt kommande vårprojekt.
Hursomhelst behövde jordgubbar och smultron flyttas, så jag satte dem som marktäckare runt mina nya taxusklot, inköpta på Plantagens konkurslager i Åkarp för femtio spänn styck. Det blev riktigt snyggt och blir förhållandevis lätt att köra över dem med gräsklipparen nästa sommar. Det ser jag fram emot, faktiskt.
Taxusklot med jordgubbs- och smultronplantor som marktäckare. Avenbok i bakgrunden.
Mossträdgård
Fyra stora stenblock har stått i ett hörn i trädgården i säkert tio år nu. De skulle egentligen användas som trappsteg, men det blev aldrig av. De är för tunga att frakta bort utan ett egentligt syfte, så de har fått ligga kvar. Jag har funderat rätt länge på vad jag kan göra med dem. Så hörde jag talas om de japanska mossträdgårdarna, där Zenmunkar odlar mossa i vackra stenträdgårdar. Det är en syssla som kräver sitt tålamod eftersom mossa mest växer där den själv behagar.
Såhär gjorde jag:
1. Jag penslade stenarna med gammal filmjölk. Mossa gillar ett surt underlag på PH 5.0-.6.0.
2. Mossan plockade jag från asfalten under våra bokhäckar och placerade på stenarna. Mossa gillar skugga och fukt, så placeringen under ett träd blir nog bra. Jag fortsätter att vattna varje dag i några veckor tills mossan har rotat sig.
Tokufu-ji mossträdgård i Japan. Bilden har jag lånat ifrån Wikipedia.
Marktäckare
Varför planterar man marktäckande växter? Titta i naturen. Det är sällan man ser bar jord i grönområden - naturen fyller snabbt igen med grönt där den kan. Likaså i den tuktade natur som vi kallar trädgård. Naturen vill även här raskt fylla igen med allsköns grönska; kirskål, maskrosor, fyrklöver och nässlor.
Dessa alldagliga växter är ogräs och platsar inte i vår definition av skönhet. Så vi sliter upp de naturliga marktäckarna, kör till Plantagen och köper andra marktäckare, planterar dem och håller tummarna att de konkurrerar ut ogräset.
Så även jag. Här har jag satt daggkåpa och violer, som båda är riktigt bra marktäckare. Violer har så söta blommor och är i princip vintergröna i Skåne och daggkåpan är så stilig.
Bling
"What you like? You like bling?". Jag glömmer aldrig orden från den ryske gatuförsäljaren som synade mig när jag stod och fingrade på ett glittrigt iphone-fodral i Camden. Jag är en allmänt oblingad människa, men innerst inne gillar jag VERKLIGEN bling. Saker som lyser och blänker. Som portalen ovanför grinden. Ola klädde in den i 100 lampor i helgen och jag är överlycklig. Nästa sommar klättrar förhoppningsvis honungsrosorna runt portalen och min vision är förverkligad. Yes, I like bling.
Det gamla äppelträdet
Till min stora glädje visar det gamla äppelträdet tecken på återhämtning. I våras fick vi såga av de sista livsfarliga grenarna vilket lämnade kvar en lång, sorglig stubbe som var täckt av svamp. Men jag gav mig sjutton på att trädet skulle stå kvar. Jag pillade bort svampen och lite senare började trädet skjuta nya skott. Såhär ser det ut nu. Ok, det vinner ingen skönhetstävling, men det har vuxit fram en ny krona längre ner på stammen och svampen är borta. Trädet står kvar, det flyttar inte.
Jag funderar på at plantera en klematis brevid den. Allt i trädgården går i ljusa pastelltoner och vitt, så första valet var en vit klematis. Men så är det den där karmosinröda färgen som ropar mitt namn. Den här:
Den hade passat utmärkt på mitt dramatiska äppelträd. Bilden har jag lånat från Trädgårdslandet.se
Rundgång
För ungefär tretton år sedan när jag först började arbeta med vår trädgård, började jag gräva en liten rabatt i sydvästra hörnet av trädgården. Jag kunde ingenting om växter, jord eller läge på den tiden, så jag planterade det jag tyckte var fint. Det blev en solitär fingerborgsblomma som snabbt käkades upp av kirskålen, sen var det bra med det. Ett-noll till naturen, nästa runda.
Denna gången skänkte en vänlig själ mig en hel hink med överblivna dagliljor, som jag tacksamt tog emot. Utan att veta om det planterade jag "mer rätt" denna gången, alltså massplantering för att mota bort ogräs. Så det växte upp en liten vacker rabatt av dagliljor kommande säsong och jag var rätt stolt över mitt verk. Någonstans där läste jag om det där med att plantera höga växter längst bak i rabatten, bakom de låga växterna. Glad i hågen satte jag ett högt gräs bakom mina liljor, för jag tyckte att bladen påminde om varandra. Samtidigt höll jag efter kirskålen lite noggrannare, för att skydda min enda rabatt.
En dag när jag drog i ogräset som värst upptäckte jag några fina blad. Jag visste inte vad det var, men där var ganska många, så jag rensade bort allt utom just de där bladen. Sen glömde jag bort dem i ett halvår. När våren kom dök det upp massor av små gröna strutar i marken, som så småningom utvecklades till jättelika blad. Det var en jättefunkia jag hade rensat fram.
Yr av framgång fortsatte jag att anlägga rabatter, jag arbetade mig medsols runt trädgården, säsong för säsong. Massor av misslyckande, nya försök och lärdomar. Nu, efter tretton år är jag "tillbaka" i min ursprungsrabatt och ser på den med nya ögon. Den behöver en liten makeover. Inget drastiskt, jag tror helt enkelt att jag ska flytta liljorna och bara ha högt gräs, något som spiller ut långt över gräsmattan. Kanske kan jag även dela på jättefunkian och plantera lite framför delar av gräset.
Längst ner i trädgården under ett träd
Det finns en plats i min trädgård som jag vill berätta om. Det är längst bort i köksträdgården, under en gammal en. De som aldrig har besökt min trädgård blir lika förvånade när jag leder dem dit, eftersom det är undangömt bakom ett enormt buskage av höstanemoner. Det är precis det jag ville åstadkomma med platsen - någonstans där man kan dra sig undan och fundera, vila lite på bänken och varva ner. Här har jag utkämpat våldsamma strider mot kirskålen och nu äntligen verkar jag ha vunnit mot naturen, den lilla gången kantas nu av prydliga funkior som verkar trivas bra i skuggan. Höstanemonen använder jag som ekonomiplantskola, den slår ständigt nya skott som jag gräver upp och fyller på i andra delar av trädgården.
Buddha och Banksy tar det lugnt bland höstanemoner och funkior.
Funkiorna verkar trivas i skuggan under enen, trots att detta är en ganska torr plats.
Före och efter
Före och efter-bilder är alltid kul. Jag har en god vän som hävdar att "efter"-bilderna alltid är sämre och jag förmodar att det hänger ihop med det halvfulla/tomma glaset :). Här kommer iallafall en före/efter på den långa snoken till rabatt som slingrar sig framför huset. Jag rev upp nästan allt i våras och planterade kärleksört, veronika, pärlhyacinth, kantnepeta och taxusklot. Även små bellis som lyser upp på våren, jag hade dem på borden på Elise' dopfest och planterade sedan ut dem.
Efter.
Före. Nä, skojar bara.
Men hej, hydrangea!
Ah, äntligen fattar jag hortensian. Koden finns i dess latinska namn - hydrangea. Fukt alltså. Den får aldrig torka ut. Och jag som har planterat dem på det ena tokiga stället efter det andra; under täta träd, i brännande södersol. De stackars hortensiorna har varit helt missförstådda i min trädgård, och jag har blängt på dem och tyckt att de var besvärliga. Det behövs varken specialjord, gödning eller kristaller. Bara vanligt vatten räcker.
Rosa hydrangea och purpurklätt i bakgrunden.
Vit och blå hydrangea, liljor och pioner. Det lilla trädet är ett uppstammat blåregn.
