Klematisen ser ut som The Lorax
Ār det bara jag eller liknar inte klematisens höstblommor The Lorax? Hundratals små Loraxar pryder vårt gamla äppelträd, denna trädens beskyddare som skapades av Dr. Seuss 1971. Samma år som jag föddes för övrigt.
Verkligheten
Jag läste i veckan att forskare har kommit fram till att sociala medier som Twitter, Instagram, Facebook kan bidra till depressioner eftersom de får dig att tro att alla andra har det bättre än du. Någon lägger upp en snygg semesterbild på Instagram och så ska nästa person överträffa med en ännu snyggare semesterbild, osv. Till slut blir det bara överstylade bilder ur begränsade vinklar som är rätt långt ifrån verkligheten vi egentligen lever i. Jag vill att min blogg ska visa det vackra och det fula. Min trädgård är en lång saga av misslyckande. Ibland lyckas jag, men det ligger ofta åratal av försök bakom. Det är malplacerade hortensior, mördarsniglar, kirskålsbataljer och spruckna händer med brutna naglar. Det är även vackert blommande perenner och röda tomater. Här kommer en socialrealistisk bild på hur den majestätiska purpurklätten ser ut när den är nerklippt, t.ex.
Odlingsrus
Igår när jag planterade om en trögväxande tomatplanta sa Ola till mig "Det där gillar du verkligen". Jag svarade att det är bland det bästa jag vet. Att försiktigt gräva ner en spröd tomatplanta i ett kärl, sabba naglarna på kuppen och förväntansfullt följa plantans utveckling är livet på en pinne.
Det finns så många fördelar med att arbeta med växter; gratis motion, det reducerar stress, man kan skörda grönsaker och frukt som är garanterat fria från bekämpningsmedel, etc. Det behövs ingen trädgård, det räcker med en spann med jord för att kunna uppleva glädjen i att skörda sin egen sallad eller lyssna på ett bi som surrar runt en blomma. Du behöver inte köpa en massa exotiska växter utan med lite självstudier kan man lära sig att fröså, dela på växter och föröka lökväxter helt gratis. Eller byta växter med andra trädgårdsintresserade samt passa på när växtbutikerna rear på hösten.
Trädgårdsskötsel betyder planering, problemlösning, misslyckande/återförsök och rogivande vila. Det är ett växtgift som jag bara vill ha mer av. Här har jag samlat lite länkar om fördelarna med att odla, från olika perspektiv:
Dagens Medicin: Trädgårdsskötsel hälsosamt för dementa
CNN: Why gardening is good for you
Prevention magazine: The Health Benefits of Gardening
Flykt från jordgubbslådan
För 20 år sedan gick jag en skrivarkurs och hade svårt för att hitta intressanta ämnen. Jag frågade min lärare hur jag skulle göra för att verka intressant. Han tittade roat på mig (en intellektuell rökare i 60-årsåldern) och svarade att jag skulle skriva om ovanliga detaljer som jag lade märke till i vardagen. Ett plåster på en buss, t.ex. Jag fattade noll och fortsatte med mina dramatiska skildringar av olycklig kärlek istället.
Så mötte jag medelåldern, drabbades av gröna fingrar och bloggmediet såg dagens ljus. Det var då jag förstod att han hade rätt. De intressanta historierna har en enkel charm som gör att man hajar till och frågar; Hur hamnade det där plåstret på bussen egentligen? Vem klistrade dit det? Var det använt?
Denna jordgubbsplanta på rymmen fick mig att tänka på plåstret på bussen. Den ville utforska världen utanför lådan och såg sin chans i en liten springa. Kanske var det för mörkt i lådan? Kanske var den trött på de andra jordgubbarna? Eller så ville den bara ha lite omväxling. Fin är den iallafall så den får stanna där den är.
Regnig morgon
Jag vaknade tidigt i morse, lagade lite kaffe och gick ut och satte mig på altanen. Det ösregnade och var ganska mörkt, men doften av fläder och blöt jord, regnets smattrande och fåglarnas försiktiga sång gjorde att det blev en mycket vacker morgon.
Jag tog en bild på praktlysingen eftersom namnet gör den mest rättvisa när det är mörkt ute, tycker jag.
Engelska ankor har stenkoll
Förra veckan besökte jag den engelska landsbygden. På kvällen tog en kollega och jag en promenad och hörde ett fasligt pipande från en av de konstgjorda bassängerna på området. Åtta stirriga små ankungar simmade omkring under kaotiska betingelser och försökte desperat ta sig upp över den höga kanten till mamma och pappa Anka, som spankulerade runt bassängen. Vi blev förtvivlade å de små ungarnas vägnar och tänkte att vi skulle hjälpa dem upp så att de inte drunknade under natten. Men varje gång vi lyckades få upp dem ur bassängen hoppade de till vår stora frustration tillbaka igen, och mamma och pappa Anka verkade inte vara speciellt nöjda med situationen heller. Till slut gick jag och la mig och bad en stilla bön att de skulle överleva natten.
Nästa morgon vaknade jag runt 6 och tittade ut över de disiga fälten. Där ser jag hela familjen Anka komma spatserande, på väg ner till ån. De stannade duktigt vid vägen och tittade efter bilar innan de korsade. Då förstod jag att mamma och pappa Anka hade stenkoll hela tiden och antagligen hade tagit de nykläckta ungarna till de konstgjorda bassängerna för att lära dem att simma på en säker plats, utan strömmar. Dvs när irriterande svenskar inte envisades med att försöka få upp dem ur övningsbassängen hela tiden.
Här syns hela familjen till höger om fjädern ute på vägen. Allt gick bra.
Hårdhandskar
Min livsåskådning (nu kommer ett Lina i Lönneberga-moment) vad gäller trädgård är i det närmsta ekosofisk. Det betyder att jag överlåter tex mördarsnigelmassakrar åt min man, och liljebaggar slänger jag hellre över häcken än klämmer mellan fingrarna, trots att de kalasar på mina liljor. Detsamma gäller växter, jag gillar inte att gräva upp och slänga växter bara för att de är fula eller överflödiga och växtgifter av alla slag känns bara helt fel.
Det är nog ekosofin som har tagit mig dit jag är idag vad gäller kirskålen, jag verkar ha förlorat det slaget pga min slappa inställning. Vissa växter kan man inte vara förstående mot, de måste ha mycket tydliga signaler för att fatta. Så idag tog jag i med hårdhandskarna. Kirskålen får nu en salva av svart plast och täckbark som den får husera bäst den vill under de närmsta åren. Här kan ni följa hela processen.
Hej tappra liljor!
Med risk att låta som Lina i Lönneberga när hon filosoferar över krumelurer i örat måste jag uttrycka min vördnad över vad som händer i trädgården om våren. Varför i hela friden vill växterna kämpa sig upp genom jorden och hälsa när det fortfarande är så kallt ute? Ta tex dessa liljor som tappert tittar fram under ett barrträd. Inte har de någon näring att leva på och det är enbart iskalla vindar som välkomnar dem.
Visste du att det finns varmblodiga växter? Skunkkallan är en sådan. Den växer i kalla klimat och kan smälta snön den står i. Den håller en "kroppstemperatur" på 15 grader när det är -15 ute, och kan själv reglera detta när omgivningen blir varmare. Det finns de som påstår att även snödroppar är varmblodiga, men det har jag inga belägg för.
