Rundgång
För ungefär tretton år sedan när jag först började arbeta med vår trädgård, började jag gräva en liten rabatt i sydvästra hörnet av trädgården. Jag kunde ingenting om växter, jord eller läge på den tiden, så jag planterade det jag tyckte var fint. Det blev en solitär fingerborgsblomma som snabbt käkades upp av kirskålen, sen var det bra med det. Ett-noll till naturen, nästa runda.
Denna gången skänkte en vänlig själ mig en hel hink med överblivna dagliljor, som jag tacksamt tog emot. Utan att veta om det planterade jag "mer rätt" denna gången, alltså massplantering för att mota bort ogräs. Så det växte upp en liten vacker rabatt av dagliljor kommande säsong och jag var rätt stolt över mitt verk. Någonstans där läste jag om det där med att plantera höga växter längst bak i rabatten, bakom de låga växterna. Glad i hågen satte jag ett högt gräs bakom mina liljor, för jag tyckte att bladen påminde om varandra. Samtidigt höll jag efter kirskålen lite noggrannare, för att skydda min enda rabatt.
En dag när jag drog i ogräset som värst upptäckte jag några fina blad. Jag visste inte vad det var, men där var ganska många, så jag rensade bort allt utom just de där bladen. Sen glömde jag bort dem i ett halvår. När våren kom dök det upp massor av små gröna strutar i marken, som så småningom utvecklades till jättelika blad. Det var en jättefunkia jag hade rensat fram.
Yr av framgång fortsatte jag att anlägga rabatter, jag arbetade mig medsols runt trädgården, säsong för säsong. Massor av misslyckande, nya försök och lärdomar. Nu, efter tretton år är jag "tillbaka" i min ursprungsrabatt och ser på den med nya ögon. Den behöver en liten makeover. Inget drastiskt, jag tror helt enkelt att jag ska flytta liljorna och bara ha högt gräs, något som spiller ut långt över gräsmattan. Kanske kan jag även dela på jättefunkian och plantera lite framför delar av gräset.
Kommentarer
Trackback
