Dahlian är tillbaka
Länge har jag behandlat dahlian styvmoderligt. Det där med att behöva gräva upp blommor inför vintern och förvara dem inomhus är ju bara så suboptimerat. Hur kommer man ihåg var man har grävt ner dem? Jag har nämligen gjort det där. Köpt de dyra lökarna, grävt ner dem och markerat med en glasspinne, sett dem blomma och vissna, slängt glasspinnen och glömt bort dyrgriparna i den blöta jorden. Störigt. Fast i hemlighet är jag helt förälskad i dem, deras glada färger och friska blad. En förälskelse som så småningom glömts bort...tills jag fick en påse med dahlior av min dotter i födelsedagspresent. Denna gången satte jag dem i en kruka på altanen där jag omöjligt kan slarva bort dem. Och titta nu! Det är såhär man ska göra - dahlior hör hemma i krukor. På altaner, balkonger, i uterum: det är den perfekta perenna krukväxten. De verkar trivas i grus, behöver ingen gödning, brer ut sig på nolltid och bjuder på magnifik färgprakt halva sommaren. Och de kan återanvändas år efter år. Det var såhär finurligt det var tänkt.
Kommentarer
Trackback
