Gratis vårblommor

När jag tömde kirskålrabatten på blommor fick jag upp en massa tulpaner och pingstliljor. Det fina med lökväxter är att de förökar sig genom att det växer ut smålökar på sidorna. Man kan pilla av de små lökarna, sätta dem i jorden och vips har man massor med nya vårblommor helt gratis. 
 
 
 

Saxifraga

Vissa ord gillar man bara och Saxifraga är ett sådant. Saxifraga betyder "bräcka sten" eftersom denna medicinalväxt troddes kunna spränga sönder njurstenar förr i tiden. Dessa söta små bräckor satte jag i helgen och det är precis vad stenpartiet behövde.
 
 
 
 
 
 
 

Hårdhandskar

Min livsåskådning (nu kommer ett Lina i Lönneberga-moment) vad gäller trädgård är i det närmsta ekosofisk. Det betyder att jag överlåter tex mördarsnigelmassakrar åt min man, och liljebaggar slänger jag hellre över häcken än klämmer mellan fingrarna, trots att de kalasar på mina liljor. Detsamma gäller växter, jag gillar inte att gräva upp och slänga växter bara för att de är fula eller överflödiga och växtgifter av alla slag känns bara helt fel.
 
Det är nog ekosofin som har tagit mig dit jag är idag vad gäller kirskålen, jag verkar ha förlorat det slaget pga min slappa inställning. Vissa växter kan man inte vara förstående mot, de måste ha mycket tydliga signaler för att fatta.  Så idag tog jag i med hårdhandskarna. Kirskålen får nu en salva av svart plast och täckbark som den får husera bäst den vill under de närmsta åren. Här kan ni följa hela processen. 
 
 
 
 
 
 
 

Utgångsläge

 
Såhär såg vår trädgård ut för ungefär 11 år sedan när Timell-effekten briserade över Sverige. Jag vill inte kommentera bilden med annat än att våra barn hade en bra uppväxt, de gillade tex att hjälpa till med att leta efter spik.
 
 
 
Såhär ser trädgården ut från samma vinkel idag.
 
 
Mellan de där två träden har jag planer på att anlägga en liten damm så småningom.
 
 

Dags att klippa rosorna

Idag var det dags att klippa ner rosorna, vilket katten fick övervaka. Det kan vara lite förvirrande att veta hur man ska klippa, så här kommer en enkel regel: klipp precis ovanför andra-tredje skottet på var gren. Rosor klipps årligen på våren för att få rikligare blomning, fin form och hållas friska. Det sägs att världens äldsta levande ros växer på katedralen i Hildesheim och är över 1,000 år gammal. Rosen överlevde andra världskriget när katedralen bombades till småsmulor.
 
 

Läckra pärlhyacinter

Idag möttes jag av dessa härliga små pärlhyacinter när jag kom hem från jobbet. Visst ser de goda ut? Som godis. I bakgrunden syns violer, som är min mammas favoritblomma. Violer är en mycket tacksam växt, den sprider sig fort och är en vacker marktäckare. Jag planterade en ensam viol för ungefär fem år sedan och nu är min rosenrabatt fullständigt översållad.
 
 

Poäng

Vissa växter gillar man och andra inte. Mitt rankningssytem bygger på hur Lättskött och hur Snygg en växt är. Ta tex denna julros. Den har bott i en ishög halva vintern, och jordmånen är en blandning av gamla tegelpannor, eternit, grus och lite kogödsel nu på slutet. Likväl blommar den sedan januari i dessa ljuvliga färger. Den får höga poäng. 
 

Kokt spaghetti

Idag har jag ägnat hela förmiddagen åt att flytta växter från kirskålrabatter till "rena" rabatter. Detta är ett tålamodskrävande saneringsarbete, eftersom kirskålen liknar kokt spaghetti under marken och riktigt tränger sig in i de andra växternas rotsystem. Så det handlar om att gräva upp varje planta och noga, noga pilla ut varenda liten spaghettitråd inne i rotsystemet. Om det finns minsta lilla bit kvar kommer den snabbt att rota sig i den nya rabatten och sprida sig på några veckor. Såhär ser en kirskålshärva ut för er som är intresserade. 
 

Beam me up

Idag har vi haft en gemensam trädgårdsdag min käre man och jag, dedikerad åt Projekt 1. Det började med att han grävde en rabatt och jag åkte till frissan. 
 
 
Sen tog jag över och allt gick väldigt fort och det enda jag minns är att jag planterade två honungsrosor, tre bondpioner, två klematis och ett dussin liljor i rabatten. Mitt i rabatten körde jag ner två obelisker och en pyramid av järn, i pyramidformation dessutom. Det blev misstänkt likt en anropsanordning för utomjordingar, ser jag nu.

Turdag

Idag har varit en riktig turdag - titta vad jag fick i present på sängen imorse av min gulliga familj - inte mindre än fem hallonbuskar och en kiwiplanta! Min man var på Öspab igår och fick ingående instuktioner om hur man sköter hallonbuskar, medan de var mindre informerade om kiwiplantan, så jag ser det som ett experiment. Ett 10 meter högt experiment :)  
 

Även kirskålen växer

Vår trädgård är infesterad av kirskål, så när jag göder liljorna göder jag även min nemesis. I år har jag bestämt mig för att vara lite smart. Alla ätbara växter som jag planterar från och med nu kommer att få bo i pallkragar, med tidningar i botten. Och kirskål är ätbar och passar utmärkt i sallader, omelett och som stuvning, "so if you can't kill them, join them", tänker jag. 
 
 
 
Kirskålen importerades av munkar till Sverige och sägs vara bra mot gikt. Den blir 80 cm hög, är oerhört starkväxande och kväver allt runtomkring. Här syns den lura brevid mina stackars liljor. 

Honungsros

Efter att ha läst min blogg har jag insett att det är hög tid att börja finlira planeringen av Projekt 1. En viktig del av projektet är att skapa en välkomnande entré, vilket innebär att jag ska försöka bygga på höjden precis vid en grind. Just nu lutar det åt att placera tre ställningar i en rabatt vid grinden, och fylla den med romantiska blommande perenner, typ rosor, klematis, pion och liljor. Hade tänkt att ställningarna så småningom ska vara översållade av honungsrosor, såhär någonting:
 

Snabbgödning

Eftersom jag är gräsänka i helgen finns det inte så mycket tid till trädgården, men jag hann iallafall med en runda till Öspab mellan matinköp och tenniskörningen. Gissa vad det blev - just det, mer kogödsel. Det är hög tid att få ordning på jordgubbslandet om det ska bli något till midsommar, och även tomatlandet behöver bättre jord. Här är jag framstupa i en pallkrage.
 

Hej tappra liljor!

Med risk att låta som Lina i Lönneberga när hon filosoferar över krumelurer i örat måste jag uttrycka min vördnad över vad som händer i trädgården om våren. Varför i hela friden vill växterna kämpa sig upp genom jorden och hälsa när det fortfarande är så kallt ute? Ta tex dessa liljor som tappert tittar fram under ett barrträd. Inte har de någon näring att leva på och det är enbart iskalla vindar som välkomnar dem.
 
 
Visste du att det finns varmblodiga växter? Skunkkallan är en sådan. Den växer i kalla klimat och kan smälta snön den står i. Den håller en "kroppstemperatur" på 15 grader när det är -15 ute, och kan själv reglera detta när omgivningen blir varmare. Det finns de som påstår att även snödroppar är varmblodiga, men det har jag inga belägg för.
 

Dröm och verklighet

När jag var liten gick jag nästan dagligen förbi den sötaste lilla stuga man kan föreställa sig, inbäddad i en fantastisk trädgård. Jag önskade att de ville bjuda in mig i sin fina trädgård och tänkte att precis så ville jag bo när jag blev stor. Ingången såg ut såhär ungefär:
 
 
 
Men som bekant kan avståndet mellan dröm och verklighet vara påtaglig. Såhär ser vår ingång ut idag:
 
 
Detta fenomen kallas för kognitiv dissonans, dvs man får hjärnsläpp av skillnaden mellan vad man tror saker är och vad de verkligen är (tror jag). Hade jag varit en liten kanin eller trädgårdstomte hade jag drabbats av omedelbar torgskräck och dykt in i närmsta buske. Tack och lov är denna ingång en del av Trädgårdsprojekt 1. Så småningom kommer jag nog att ha den där inbjudande ingången som dignar av välkomnande blommor, så långt ifrån Röda Torget man kan komma.

Nollställd buske

Precis som människor har växter sina personligheter. Denna oidentifierade buske har jag haft i min ägo i fyra år och den är helt nollställd vad jag än gör. Blommor är det inte tal om. Den har inte vuxit en millimeter sedan jag planterade den, men den verkar inte heller direkt missnöjd men mina försök. Den skiter liksom i vilket.
 
Jag: Nu flyttar jag dig till söderläge. Busken: Visst.
Jag: Nu flyttar vi igen, fast till skuggan längst ner i hörnet här. Busken: Whatever.
Jag: Nu tänker jag slänga kobajs på dig! Busken: Fine, gör vad du vill.
 
 
 

Minikiwi till köksträdgården

Hörde nyligen talas om en kul växt som heter minikiwi. En starkväxande klätterväxt som ger små kiwis som äts med skalet på. Man ska tydligen plantera en han- och en honväxt brevid varandra för att det ska bli något, vilket låter ovanligt pikant vad köksträdgården anbelangar.
 
 
 

Projektering

Nu när alla vårtecken är här är det dags att dra igång en massa kul projekt. Förutom en avancerad plan för köksträdgården (som jag tänker berätta om ingående lite senare) har jag detta framför mig:
 
1. Anlägga en ny rabatt i söder, skuggad av en hög häck. Den befintliga rabatten kom till en eftermiddag när jag stampade ut i trädgården, arg som ett bi, och grävde något äggformat längst ner i trädgården. Den är så konstig att den kräver en förklaring och jag har aldrig gillat den.
 
2. Flytta en stackars svartvinbärsbuske som jag planterade i totalt mörker i den skuggigaste delen av trädgården för åtta år sedan. Inte ett enda bär har den burit och nu ska den få nytt liv i den soliga köksträdgården.
 
3. Flytta en massa Kärleksört som har planterats för mörkt och i tung lerjord. De ska flyttas till söderläge och få fin kodynga att växa i.
 
Här är planritning på projekten:
 

Duktiga tulpaner

Förra sommaren åkte jag med en väninna till Sofiero's trädgårdsdagar i Helsingborg. Massor med kul att titta på och roliga små knallar med allt till trädgården. En av knallarna hade holländska tulpanlökar, så jag köpte 100 stycken för 50 kronor. I höstas körde jag ner alla lökarna i rosenrabatten och titta nu! Hyacinterna har knappt vaknat och tulpanerna är redan en halv decimeter höga. En god vän sade en gång att man ska plantera en vårträdgård och en sommarträdgård, vilket jag gillar. Min vårträdgård är en blandning av rött, gult, blått, lila och orange medan sommarträdgården går mestadels i rosa och lila.

 

Vacker blir man inte

En sak är säker och det är att det inte går att kombinera tjusiga händer och naglar med trädgård. Här är resultatet av helgens övningar. Tacka vet jag dotterns handsalva, den är som godis för händerna. Ska köpa en egen tub nästa vecka ( jag lovar, Majken :).

 

Jordförbättring

Jag har pysslat i min trädgård från och till i ungefär åtta år. Många försök, misslyckanden och så småningom små framsteg. Jag har aldrig anlitat ett trädgårdsproffs, utan frågar vänner och läser trädgårdstidningar. I år satsar jag på jordförbättring, eftersom det tydligen ska göra stor skillnad. Jag har varken tid eller ork att byta ut den tunga lerjorden, utan tänkte successivt mylla ner lättare kompostjord där det behövs.

Idag började jag med två växter som jag har gått och retat mig på ett tag. Den första är en klematis som svingar sig sju meter upp i ett gammalt äppelträd. Jag hade en vision om en sky av vita blommor runt trädet på sommaren. Så blev det aldrig och nu undrar jag om det kan bero på att trädet tar all kraft från växten? Jag fyllde på med 25 liter kogödsel, vi får se vad som händer framåt juni. 

Samma sak med ett blåregn jag fick i present för snart tre år sedan. Visionen var tunga klasar i lila och grönt som ramar in verandan. Det har inte blivit så mycket med det och det kan vara för att växten står i mager sandjord. 25 liter kogödsel där med, ska bli kul att se om det gör skillnad.

 

Ännu ett säkert vårtecken

Ett säkert vårtecken är att olivträdet får komma ut ur sin vinterdvala i källaren. Olivträdet fick jag av min man i födelsedagspresent för några år sedan och det är han som sköter om det. Det första året uppförde det sig som de flesta olivträd i Skåne: det tappade alla löven och ville dö. Sen kom min man på att olivträd trivs bäst om man inte bryr sig för mycket. Ge det en skvätt vatten då och då och mycket sol så klarar det sig utmärkt. Ibland får det en näve jord när andan faller på. Han tar in det när det börjar frysa och ger det en skvätt vatten var tredje vecka under vintern. Det är sällsynt att det tappar löv nuförtiden.

Härliga, oberäkneliga vårblommor

Dessa charmiga vårblommor, lika oberäkneliga som våren själv, som rätt vad det är dyker upp mitt på gräsmattan utan förklaring. Jag blir lika glad var gång det händer. Kanske är det jag som har tappat löken i en växtflytt, kanske är det en fågel som har hjälpt till.

 

Nu kom jag på att detta dessutom är en användbar metafor: "Han har inte alla lökarna i rabatten".

En liten Provence-rabatt i Lund

Vi köpte huset för 12 år sedan, ett s.k. barnrikehus i östra Lund med stor trädgård. Redan då hade jag en idé om en rabatt fylld med svulstiga lavendelbuskar och fina fjärilar. För 5 år sedan planterades den första lavendeln i en hög med grus. Jag visste inte hur den skulle underhållas och klippte den aldrig, vilket gjorde att den blev spretig och vedaktig. Nu har jag lärt mig att driva upp stickligar och har för första gången vågat ta i ordentligt med beskäraren. Det är inte mycket kvar av mina lavendelbuskar, men jag har läst att de vackra Provencefälten blir sådana av en brutal beskärning. Så jag håller tummarna. Jag chansade med lite kogödsel också, eftersom lavendeln delar rabatt med en extravagant murgröna. Just nu ser det inte mycket ut.

 

Lyckan i att få sprida ut 50 liter kogödsel

Äntligen är det så pass varmt att jag har kunnat ge mig ut i trädgården och arbeta efter denna envisa vinter! Jag ägnade större delen av gårdagen åt att klippa ner det vissna, räfsa löv, gödsla (50 liter kogödsel) och vattna lite. Endorfinerna flödar. Det roligaste gjordes förstås först; plantering av lila och gula violpenséer till trappan. Jag är lite orolig över att de ska frysa om natten, så de får en fleecefilt :)

 

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.

Betsy's trädgårdsblogg

En blogg om empiriskt lärande i trädgården.

RSS 2.0