Avundsjuk? Jag?
Igår besökte jag fyra av Tusen Trädgårdar i Torna Hällestad tillsammans med ett fnissigt gäng. Redan i den första trädgården kunde jag konstatera att jag ligger i lä. Så många vackra trädgårdar det finns i vårt land och så många roliga entusiaster som sliter ihop dem! Så många arter folk samlar på sig och så ömt de vårdas i fantasifulla lösningar. Denna prakt lockade nog fram det gröna monstret när jag återvände hem till mina mördarsniglar som glatt hejade vid grinden ("Var har du varit? Någonstans gott?"). Men inspirationen tog över; den täta mattan av backtimjan, persikoträdet, de stora vinbärssnäckorna som gled runt och gräslöken som användes som kantväxt. Jag vet hur mycket slit det ligger bakom, hur många timmar som krävs och vilken glädje dessa entusisaster upplever. Därför kan jag inte vara avundsjuk speciellt länge.
Perovskia
Idag upptäckte jag en för mig helt okänd växt - Perovskian. En ljuvlig, starkdoftande perenn som påminner om en stor lavendel. Nu har jag galna tankar om att riva upp vad som är kvar av rosenrabatten och göra om hela framsidan. Fylla den med perovskia. Bara namnet.
Tydligen gillar den mycket sol och väldränerad jord. Det har jag ju inte. Jag har tung lerjord med gula, feta lerklumpar i. Och så kan den få problem med att övervintra om det blir för blött. Som ni märker finns här en del osäkerhetsmoment...men va fanken. Nu kör vi. Perovskia!
Perovskia. Bilden är lånad ifrån archiwumallegro.pl.
Just nu i trädgården
Tänkte visa vad som händer i största allmänhet i trädgården just nu.
Barnens trädgård är i princip klar. Idag ska jag köpa en sandlåda och sand på Biltema, sen är det bara att vänta på att gräset ska växa. Jag är väldigt nöjd med den här delen av trädgården, speciellt med tanke på att en god vän en gång kallade området för "Kristiania". Jag tror att det får bli dess namn från och med nu.
Åh pioner! Jag har redan avhandlat deras hopplösa konstruktion, men jisses Amalia vad vackra de är.
Mördarsniglarna är överallt just nu. Vi har satt ut ölfällor som fylls med hundratals sniglar i veckan. Ölfällan är en gammal glassburk. Sushipinnarna köpte jag i Japan. Jag plockar sniglarna med dem och släpper ner dem i ölbadet. Najs, va?
Kirskålsallad
"If you can't beat them - eat them". Sagt och gjort, jag gjorde sallad av min nemesis och det smakade faktiskt helt ok. Den närmsta smaken jag kan jämföra med är nog persilja. Det fina med att äta kirskål är att den är proppfull av vitaminer och mineraler. Faktiskt har kirskålen ett högre näringsvärde än många bladgröna växter man odlar, just för att den växer vilt. Man tar de spädaste skotten och blandar ihop till en sallad. Vilken tur att jag har så gott om just det i trädgården ;).
