Mossträdgård
Fyra stora stenblock har stått i ett hörn i trädgården i säkert tio år nu. De skulle egentligen användas som trappsteg, men det blev aldrig av. De är för tunga att frakta bort utan ett egentligt syfte, så de har fått ligga kvar. Jag har funderat rätt länge på vad jag kan göra med dem. Så hörde jag talas om de japanska mossträdgårdarna, där Zenmunkar odlar mossa i vackra stenträdgårdar. Det är en syssla som kräver sitt tålamod eftersom mossa mest växer där den själv behagar.
Såhär gjorde jag:
1. Jag penslade stenarna med gammal filmjölk. Mossa gillar ett surt underlag på PH 5.0-.6.0.
2. Mossan plockade jag från asfalten under våra bokhäckar och placerade på stenarna. Mossa gillar skugga och fukt, så placeringen under ett träd blir nog bra. Jag fortsätter att vattna varje dag i några veckor tills mossan har rotat sig.
Tokufu-ji mossträdgård i Japan. Bilden har jag lånat ifrån Wikipedia.
Marktäckare
Varför planterar man marktäckande växter? Titta i naturen. Det är sällan man ser bar jord i grönområden - naturen fyller snabbt igen med grönt där den kan. Likaså i den tuktade natur som vi kallar trädgård. Naturen vill även här raskt fylla igen med allsköns grönska; kirskål, maskrosor, fyrklöver och nässlor.
Dessa alldagliga växter är ogräs och platsar inte i vår definition av skönhet. Så vi sliter upp de naturliga marktäckarna, kör till Plantagen och köper andra marktäckare, planterar dem och håller tummarna att de konkurrerar ut ogräset.
Så även jag. Här har jag satt daggkåpa och violer, som båda är riktigt bra marktäckare. Violer har så söta blommor och är i princip vintergröna i Skåne och daggkåpan är så stilig.
Bling
"What you like? You like bling?". Jag glömmer aldrig orden från den ryske gatuförsäljaren som synade mig när jag stod och fingrade på ett glittrigt iphone-fodral i Camden. Jag är en allmänt oblingad människa, men innerst inne gillar jag VERKLIGEN bling. Saker som lyser och blänker. Som portalen ovanför grinden. Ola klädde in den i 100 lampor i helgen och jag är överlycklig. Nästa sommar klättrar förhoppningsvis honungsrosorna runt portalen och min vision är förverkligad. Yes, I like bling.
Det gamla äppelträdet
Till min stora glädje visar det gamla äppelträdet tecken på återhämtning. I våras fick vi såga av de sista livsfarliga grenarna vilket lämnade kvar en lång, sorglig stubbe som var täckt av svamp. Men jag gav mig sjutton på att trädet skulle stå kvar. Jag pillade bort svampen och lite senare började trädet skjuta nya skott. Såhär ser det ut nu. Ok, det vinner ingen skönhetstävling, men det har vuxit fram en ny krona längre ner på stammen och svampen är borta. Trädet står kvar, det flyttar inte.
Jag funderar på at plantera en klematis brevid den. Allt i trädgården går i ljusa pastelltoner och vitt, så första valet var en vit klematis. Men så är det den där karmosinröda färgen som ropar mitt namn. Den här:
Den hade passat utmärkt på mitt dramatiska äppelträd. Bilden har jag lånat från Trädgårdslandet.se
Rundgång
För ungefär tretton år sedan när jag först började arbeta med vår trädgård, började jag gräva en liten rabatt i sydvästra hörnet av trädgården. Jag kunde ingenting om växter, jord eller läge på den tiden, så jag planterade det jag tyckte var fint. Det blev en solitär fingerborgsblomma som snabbt käkades upp av kirskålen, sen var det bra med det. Ett-noll till naturen, nästa runda.
Denna gången skänkte en vänlig själ mig en hel hink med överblivna dagliljor, som jag tacksamt tog emot. Utan att veta om det planterade jag "mer rätt" denna gången, alltså massplantering för att mota bort ogräs. Så det växte upp en liten vacker rabatt av dagliljor kommande säsong och jag var rätt stolt över mitt verk. Någonstans där läste jag om det där med att plantera höga växter längst bak i rabatten, bakom de låga växterna. Glad i hågen satte jag ett högt gräs bakom mina liljor, för jag tyckte att bladen påminde om varandra. Samtidigt höll jag efter kirskålen lite noggrannare, för att skydda min enda rabatt.
En dag när jag drog i ogräset som värst upptäckte jag några fina blad. Jag visste inte vad det var, men där var ganska många, så jag rensade bort allt utom just de där bladen. Sen glömde jag bort dem i ett halvår. När våren kom dök det upp massor av små gröna strutar i marken, som så småningom utvecklades till jättelika blad. Det var en jättefunkia jag hade rensat fram.
Yr av framgång fortsatte jag att anlägga rabatter, jag arbetade mig medsols runt trädgården, säsong för säsong. Massor av misslyckande, nya försök och lärdomar. Nu, efter tretton år är jag "tillbaka" i min ursprungsrabatt och ser på den med nya ögon. Den behöver en liten makeover. Inget drastiskt, jag tror helt enkelt att jag ska flytta liljorna och bara ha högt gräs, något som spiller ut långt över gräsmattan. Kanske kan jag även dela på jättefunkian och plantera lite framför delar av gräset.
