Pioner
De första pionerna har slagit ut. Dessa maffiga skönheter som dignar under sin egen tyngd.
Dessa har jag stöttat upp, annars hade de legat på marken. Konstigt att dessa vackra klumpedunsar överlever som art, egentligen. Ett naturens konstruktionsfel. Ungefär som Notre Dame, vars tyngd måste stöttas upp av strävbågar för att inte kollapsa. Ingen elegant konstruktion, men man förlåter den p.g.a allt bling.
En annan bjässe som behöver stöttning.
Barnens trädgård
Östersidan av vårt hus består av en lång, smal trädgårdsremsa som har varit bortglömd i många år. Men så fick jag en idé om att anlägga en plats som känns speciell för barn. Så de senaste veckorna har jag anlagt små stigar mellan träden, ansat buskarna, plockat sten och sått gräs. Jag är inte klar än, men här kan man klättra i träd och bygga kojor, gunga, plocka blåbär, gräva i sand och titta på roliga växter. Nu ska jag bara asa bort slyn och fylla på med sand under gungorna.
Astilbe, fänrikshjärta och liljekonvalj under magnoliaträden. Klätterhortensia brevid trappan. Amerikanska blåbär längre bort, tillsammans med luktärtor.
Vetegrässhots till mamma
I morse blev jag grattad på sängen på Mors Dag av min söta familj. Min dotter Majken hade gjort shots av det första vetegräset, receptet kommer här:
4 äpplen
Saften av en citron
1 handfull vetegräs
In med allt i råsaftcentrifugen i två minuter. Yummy, tycker mummy.
Trädgårdshjälp
Idag fick vår lilla trädgårdsmästarinna rulla runt på altanen en stund och greja lite med växterna. Hon tyckte att det var hög tid att skörda lite rosmarin.
En vacker ingång till trädgården
Ett av de första ämnena jag skrev om på bloggen är ingången till trädgården. Den är viktig. Det ska kännas som om man välkomnas in i en liten ombonad värld. När man går under portalen doftar det sött av honungsrosor. Man är nu helt skyddad av gröna väggar och kan starta sin upptäcksfärd i min trädgård.
Tittar man till vänster ser man pionrabbaten (som har knoppar, men inte blommar riktigt än) och det lilla uppstammade blåregnet. Jag hoppas så att det kommer lite blommor på detta lilla träd i år.
Till höger ser man köksträdgården, som just nu blommar i gult med de sista tulpanerna.
Vetegräs
För en vecka sedan hällde jag ut lite vetekorn i en pallkrage och den har redan börjat gro - nu snackar vi växtkraft! Dessa rackarna växer lika mycket på en vecka som solhattarna på en månad. Nu undrar ni kanske vad jag ska ta mig till med vetegräs? Jo, det ska bli övernyttiga vetegräs-shots till familjen i sommar. Vetegräs är packat med vitaminer, oxidanter, mineraler, klorofyll och andra härligheter. Min stackars lever fick sig en snyting under graviditeten och vetegräs sägs vara en mycket bra återställare. Jag räknar med minst två, kanske t.o.m tre växtsäsonger i den här takten. Jag behöver inte ens noja över kirskålen som hittar in i pallkragen. Sådant flinar bara vetet åt.
Trendkoll: ramslök
Ramslöken fick plötslig trendstatus för ett tag sedan på hipsterlistan tillsammans med surdeg, makroner och pulled pork. Jag upptäckte den i trädgården för några dagar sedan och funderade på hur den hamnade där - jag måste ha planterat den i fjol i någon slags trendyra. Den är förresten fridlyst i vissa delar av Sverige. Den må vara ballast i stan, men i helgen hamnar den på surdegsmackan.
Rättelse: Tack och lov hörde en läsare av sig innan jag hann sluka denna växt. Detta är inte en hipp ramslök, utan något annat. Någon som vet?
Liljekonvaljer, dynga och mög
Liljekonvaljerna under magnolian är en skatt som de förra ägarna lämnade efter sig. Man stoppar ner näsan i dem och snusar in himmelriket. Liljekonvaljer är en växt som jag nästan är lite rädd för, jag har hört att de har ett temperament som kräver finess. Man kan inte flytta på dem hur som helst, men jag kan nog fylla på lite försiktigt runt omkring dem utan att de blir sura. I bakgrunden syns igelkottehuset, vars ägare också har bestämda åsikter. Dynga och mög ska det vara. Tänk Shreks hus så har ni en igelkottes paradis.
Kom igen, Rudbeckia
Solhattarnas tillväxt går inte direkt i raketfart, det här med att driva upp egna perenner från fröer är kanske inte min grej. Faktum är att jag aldrig har gjort det förr, jag kan inte ens dra mig till minnes att jag planterade något i en toarulle i småskolan. Ok, de växer, men ska det verkligen ta två månader för dem att växa två centimeter? De kanske ska växa långsamt? I den här takten kan jag kanske plantera ut dem i juni, gääääsp.
Solhatt - Rudbeckia - Echinacea.
Hallon
Hoho, vad hallon sprider sig! Det hade jag heller ingen aning om. Jag fick tre hallonplantor av svärmor för ett år sedan som jag satte i en pallkrage. Nu räknar jag runt tjugo plantor, på ett år bara! Fantastiskt. Sen får de några extrapoäng för att de håller sig innanför pallkragen, inte en enda rymling har jag hittat. Inside the box, så att säga.
Perenn rucola
Jag har tydligen planterat en perenn rucola utan att veta om det. Dessa plantor dök upp i en pallkrage och jag gissar att det är sandsenap jag har satt. Man brukar likna smaken vid wasabi, alltså riktigt stark och pepprig. Bladen är ganska tjocka. En rolig ingrediens i salladen!
Magnolian och äppelträdet
Magnolian och äppelträdet blommar jämte varandra. Överdådig lyx möter enkel skönhet. Magnolian är en diva som vältrar sig i sitt ego och wailar Celine Dion, äppelträdet en jänta som nynnar en enkel sommarvisa.
