Återvunnen trappa
Jag skulle ju bygga en återvunnen trätrappa till altanen. Men så fick jag syn på en gammal trappa i grannens trädgård som såg ut att göra en exit och frågade om jag fick köpa den. Ola och min pappa släpade hem den på skottkärran och den passade nästan perfekt, den måste bara grävas ner i jorden ett steg. Trappstegen är lite vassa för nakna fötter, så jag tog en gammal dörrmatta och klippte småmattor till varje steg. Mycket billigare och miljövänligare än att köpa nytt.
Klätterhortensian har jag precis flyttat från norrsidan till västersidan av huset. Hoppas att den trivs bättre där.
Sista versen för tulpanerna
Tulpanerna är inne på sista versen nu, så här kommer en sista bild på färgprakten. De holländska tulpanförsäljarna på Sofiero vet vad de gör när de sätter ihop sina tulpanpåsar; färgerna är mycket intensiva men blir aldrig grälla. Röda, lila, rosa, orange och gula tulpaner passar alldeles utmärkt tillsammans. Tulpanrabatterna ni ser här har kostat mig ca 300 kronor. Beroende på vilken sort det är kommer lökarna att klara sig mer eller mindre bra, jag räknar med att c:a hälften kommer att överleva inom fem år. Så jag fortsätter att köpa mina 50-kronorspåsar med 'Gemengde tulpanen' på Sofieros trädgårdsdagar varje år och fyller på.
Räddningsaktion
Jag får lite panik när jag tänker på det gamla äppelträdet som håller på att trilla ihop. Jag vill verkligen inte att det dör. Det värsta är när man googlar hur man räddar gamla äppelträd och får se alla domedagsprofetior. Idag bestämde jag mig för att göra mitt allra yttersta för att hjälpa trädet. Jag började med att klippa bort alla vattenskott och sparade ca 15 stycken till en ny krona som ska sitta längre ner på stammen. Vi kommer antagligen att behöva såga bort de sista stora grenarna eftersom vi befarar att de kan dimpa ner i huvudet på någon närsomhelst.
Sedan grävde jag bort all jord som har suttit ganska högt upp på stammen. Trädet behöver sin bark till närings- och syreupptag och det funkar inte om nedre delen av stammen är begravd. Tyvärr skadade jag stammen lite med spaden i min iver, jag hoppas att det är ok.
Jag fortsatte räddningsaktionen med att peta bort tickorna på stammen och gräva ur den stora håligheten i trädet. Fråga mig inte hur det gick till men den var full av fantastiskt fin mull som jag hällde i rabatten brevid. Nu kan jag inte göra mycket mer, tror jag. Jo, jag ber en bön för mitt fina gamla äppelträd.
Portalen är på plats
Igår kom mina fina svärföräldrar och satte fast portalen i grinden. Jag lirkade försiktigt in honungsrosorna i spjälorna, men klematisen behöver få växa lite till för att nå upp. Nu ska jag åka och handla en murgröna och en kaprifol för att förlänga blomningen. Sen är det bara de små lamporna som ska viras runt bågen och stolplocken som ska på plats. Det var värt det att vänta i tretton år på det här :)
My name is luka
Perennrabatterna börjar äntligen göra skäl för namnet; allt fler växter sträcker på sig i den varma vårsolen. Så även ogräset. Kirskålen lurar i varenda hörn och jag kan tyvärr inte dra samma stunt som jag gjorde i fjol, då jag helt sonika täckte över kålen med plast och täckbark. I perennrabatterna är det bara en sak som gäller och det är att slita upp ogräset, eller luka, som vi säger i södern.
Tulpaner, pioner, violer, rosor, purpurklätt och kirskål.
Tulpaner, liljor, pioner, rosor, blåregn, klematis. Kirskålen har inte hunnit etablera sig i denna rabatten än. Här har jag en chans.
Rosenbåge
Jag fyllde år häromdagen och blev så fint uppvaktad av min familj. Jag fick en otroligt fin rosenbåge som min svåger, man och svärföräldrar byggde helt själva av armeringsjärn. De fick sno den runt en stor tunna och lägga sig på den för att den skulle få den rätta böjningen, vilket låter som en syn man sent glömmer. Jag har hört att man ska ha en målbild med det man gör i trädgården, och målbilden med rosenbågen är att den ska sitta över grinden, översållad av vita rosor och små lampor.
Kirskålen frodas, ser jag.
Rosenbågen ska monteras på stolparna, som ska kortas ned och impregneras med järnvitriol när det är lite torrare ute. Ett par stolplock i plåt blir det också för att skydda träet.
Vackra Söderåsen
För några dagar sedan åkte barnen och jag till Kopparhatten på Söderåsen. Det var första gången jag var där och jag kan verkligen rekommendera det som utflyktsmål. Söderåsen bildades samtidigt som Alperna, det är en horst som bildar en 100-meter djup ravin, även kallad "Skånes Grand Canyon". Namnet Kopparhatten sägs komma från Skånes blodiga förflutna, när ett gäng Snapphanar fick tag på en stackars dansk, släpade upp honom för åsen och kastade ner honom i ravinen. Hans kopparhjälm fastnade i ett träd på vägen ner.
Ett års bloggande
Nu är det ungefär ett år sedan jag startade bloggen och jag kan dra följande empiriska slutsatser:
1. Bloggandet är en skrivform som jag både gillar och ogillar. Jag gillar att man kan samla ögonblicksbilder ur en människas liv och förmedla det förhållandevis enkelt, men bloggandet blir också lätt ett självförhärligande. Just trädgårdsbloggar fokuserar mycket på skönhet, och det är inte mitt fokus. Mitt fokus är att visa lärprocessen jag går igenom i min trädgård, med begränsad kunskap och budget. Vilket betyder att ni får se en hel del sunkiga miljöer och ruttna lösningar. Jag försöker även få in lite vackra bilder då och då som ni kan vila ögonen på :)
2. Det är klurigt att blogga om trädgård året runt. Det händer ju inte så mycket från Nov-April, och det händer faktiskt mindre på våren än jag hade hoppats, rent bildmässigt. Det kan bli lite tjatigt med tulpaner och vårknoppar, kan jag tycka.
3. Trädgårdsarbete är kreativt! Igår kväll kom jag på en idé om en sak som jag kan göra med min trädgård som jag tror är ganska unik, till en billig peng. Jag måste klura vidare innan jag avslöjar mer, fortsättning följer.
4. När ett år har gått är man tillbaka på exakt samma inlägg om exakt samma blommor, haha! Alltså har vi kommit till Kunsängsliljan igen, denna förunderliga skönhet.
Tack alla fina läsare för att ni följer min blogg!
Glad påsk!
Woho, nu snurrar det på här hemma så jag passar på att önska er alla Glad Påsk redan nu. Jag tar alla tillfällen jag kan att få röja runt i trädgården mellan amningarna - det där beroendeframkallande växtgiftet har slagit till med full kraft igen och jag hinner knappt blogga för jag vill bara ut och gräva.
Snygga bågar
Den nya perennrabatten ser konstigare och konstigare ut ju mer jag tittar på den. Det här med att man ska slänga ut trädgårdsslangen för att få en "naturlig kurva" på rabatten funkade inte för mig. Det ser mest ut som Kullahalvön med en massa oroliga bukter. Och då slängde jag ut slangen säkert åtta gånger för att få till den naturliga looken. Nej nu blir det istället en lång, snygg båge av rabatten, som dessutom kommer att hjälpa till att skapa illusionen av att gräsmattan är rund.
Köksträdgården vaknar upp
Köksträdgården sträcker lojt på sig, gäspar stort och kör igång säsongen med skott på hallonbuskarna, vinbären, taybär, smultron, jordgubbar, äppelträd, persilja, dill, gräslök, rabarber och minikiwin. Tulpaner, violer och kejsarkrona håller dem vackert sällskap.
Creme Flag
En trevlig tulpannyhet i min trädgård i år är Creme Flag. Än så länge har jag endast två blommande plantor och jag inväntar otåligt det där blommande havet av creme-färgad elegans. Tulpaner har verkligen en förmåga att bygga upp förväntningar!
Tulpaner och finansbubblor
Nu är tulpanernas tid, knopparna tittar fram med svaga färgskiftningar och skapar förväntningar. Samma förväntningar som sägs ha föranlett den första finansbubblan i Holland på 1600-talet. Tulpanlökar importerades från Mellanöstern och blev snabbt en symbol för lyx i elitens trädgårdar. Eftersom tulpaner tar lång tid att driva upp från fröer blev tillgången begränsad, vilket drev upp priserna. De mest eftertrakade sorterna var strimmiga, vilket egentligen orsakades av ett slags tulpanvirus, men det visste man inte då. Viruset försvagade växten, vilket begränsade tillgången ytterligare och drev upp priserna ännu mer. Sen sprack allt med buller och bång och en massa motreaktioner till kapitalismen uppstod och resten får inte plats här. Men det är rätt roligt att tänka sig att mina tulpanlökar en gång i tiden kunde vara värda flera årslöner.
Mullbärsträd
Igår besökte jag en gammal trädgård i Lund där det växte ett mullbärsträd. Jag blev så häpen för jag trodde inte att de klarade sig så bra i vår zon, men där stod det fina lilla trädet inne på en skyddad gård. Jag tror att jag ska plantera ett själv, brevid det trötta äppelträdet. Då får vi kanske så småningom ett generationsskifte som innebär mer glädje än sorg, tänker jag. Jag gillar mullbärsträd av många anledningar:
1. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har ätit mullbär, men de ska vara väldigt goda.
2. Mullbär är proppfulla av antioxidanter.
3. Mullbärsträd är vackra.
4. Mullbärsträd är mytomspunna och har bl.a. en koppling till förlåtelse i kristendomen.
5. Jag gillar Mulberry's väskor. Eller kanske är det främst loggan. För att den föreställer ett mullbärsträd. Ha!
