Sköna höst
En sådan mild och skön höst vi har haft i år, som gjord för promenader, témys och mjuka koftor. Hösten har alltid varit min favorit bland årstiderna, dels för att naturen bjuder på ett så vackert färgspel och dels för att temperaturen på hösten passar mig bäst. Och så får man pynta i trädgården till Halloween, vilket oundvikligen leder till den ultimata pyntorgien: julen. Jag älskar pynt. Jag samlar på julpynt. Om någon månad ska jag visa er min samling av billiga, dyra, gamla, nya, kitchiga och eleganta julgransprydnader. Men än så länge får vi nöja oss med att njuta av denna praktfulla höst.
Grindprojektet fortskrider
Jag har världens underbaraste svärföräldrar - igår kom de med med vår grind som de har blästrat och målat med fantastiskt resultat. Jag är så himla nöjd med att vi bestämde oss för att försöka återanvända originalgrinden istället för att köpa nytt, trots att det är en dubbelgrind från början. Den förra ägarens initialer var "J.N". Vi behöll "J" för att det är positivare än "N". Nä, skojar bara. Nu återstår bågen, avslut på stolpar, målning och belysning. Det blir små vita lampor som slingrar runt bågen, tillsammans med honungsrosor och murgröna.
Ett hus till Kutti i vinter
Många djur har bott i vår trädgård genom åren och de är alla välkomna, förutom den olycksaliga råttan som sprang in i vårt vardagsrum och gömde sig bakom ett element för många år sedan. Jag gillar alla fåglar, harar, kaniner, katter, igelkottar, ekorrar och insekter som äter, jobbar eller bara hänger hos oss. Igelkotten Kutti är en stammis som alltid har bott här. Jag vet iofs inte om det är samma Kutti från år till år, men han heter så. Ett år hade han en fru, Kutti-Li, och en massa småkuttar.
I år har Ola och Thor byggt ett igelkottehus till Kutti. De hittade ritningen i en tidning och satte ihop den tillsammans på några timmar. Igelkottar är tydligen ganska petiga med sitt boende; de smorde in hela insidan av huset med lera och öste in en massa löv. Sen öste de geggamoja på taket som extra mysfaktor. Jag hoppas att Kutti hittar dit så att han får en varm och skön vinter.
Murgrönan - en problemlösare
Murgröna har lite samma status som duvor; somliga betraktar dem som en välsignelse från ovan och andra som en pest. Jag tillhör den första kategorin och det är för att murgrönan hjälper mig att få till snabb hemtrevnad eller dölja något fult. Jag har mycket murgröna både inomhus och ute, just för att den skapar myskänsla så fort och är så lättskött. De husen som verkligen symboliserar "hemtrevnad" för mig är de engelska små stugorna som är helt eller delvis täckta av murgröna. För andra är de husen en mardröm i underhåll och förstörda fasader.
När vi flyttade in fanns det ett ohyggligt fult trappräcke på framsidan av huset. Det var faktiskt mitt allra första trädgårdsprojekt; att försköna det hiskeliga trappräcket. Jag planterade en murgröna vid dess fot och nu, 12 år senare, ser det ut precis som jag vill ha det. Ett virrvarr av grönska som har bäddat in hela räcket och smyckar fasaden med sina tentakler.
Råsaftcentrifug
Jag är vanligtvis ganska oimponerad av hushållsmaskiner, men nu måsta jag bara slå ett slag för Olas senaste inköp - en råsaftcentrifug. Maskinen i sig är som maskiner i allmänhet men det som sprutar ur den är fantastiskt. Ni vet den där lyxiga morotsaften man köper på flaska för 50 spänn styck? Man kan göra exakt likadan hemma för några kronor. Och äppeljuicen smakar som inget man kan köpa i affären - den är otroligt intensiv och mättad. Man behöver inte skala frukten först, det är bara att kärna ur och stoppa ner allt i maskinen. Den kostar runt 1000 kronor och finns på de vanliga ställena, Mediamarkt t.ex.
Väntan
Det har inte hänt så mycket här på sistone, varken på trädgårds- eller babyfronten. Det är mesta är förberett; bebisgrejerna är framrotade ur källaren och sjukhusväskan är packad. Tulpanlökarna är planterade och rabatterna har fått sin höstgödsel. Nu är det bara att vänta. Här är jag i vecka 37 framför bambun.
