Älskade Veronica
Här står jag brevid min veronica och beundrar en gåva som kom med posten idag ifrån min älskade syster, som också heter Veronica.
Tack Veronica, vi blev jätteglada - den ser ut att passa perfekt :)
Brudspirea
Jag satte fem brudspireor vid garageuppfarten för tre år sedan och har väntat på deras blomsterfägring lika länge. Det var värt att vänta på - nu har de äntligen slagit ut i all sin prakt med tjocka, vita blommor som drar till sig alla traktens humlor. I förgrunden syns bananskalsgödda rosor, sammetsnejlikor och en färdigblommad pion. Vid fötterna har de violer och lite annat.
En ros är ändå en ros
Rosorna har slagit ut och det verkar som om dieten på bananskal, äggskal och kaffesump funkade bra. Rosen är antagligen en av de mest hyllade och omskrivna växterna på vår jord, så jag nöjer mig med att låta bilden tala för sig själv.
Paradiset
Jag fick en underbar trädgårdsbok av min härliga väninna i midsommargåva. Hon har valt ut den så omsorgsfullt och jag kan inte sluta läsa den - tack kära K! Boken heter 'Paradiset - Underbart, enkelt och lite lagom slarvigt i trädgården' av Sanna Töringe. Den handlar om hur man skapar trevnad utefter människans natur. Hör här: 'Sköna platser är som stigar. Det är ingen idé att försöka skapa dem på ställen där ändå ingen vill vara eller gå, även om det rent teoretiskt verkar lämpligt. Man tar den närmaste vägen och genar över gräsmattan och man sätter sig där det finns lä och sol och något skydd i ryggen'.
Skönhet på en pinne
Klematisen som jag planterade vid rymdpinnen har slagit ut. Jag trodde att jag hade köpt en med chockrosa-och vitrandiga blommor, men istället fick jag en i förtjusande gammelrosa. Jag hoppas att den blommar länge, för jag älskar verkligen färgen.
Flykt från jordgubbslådan
För 20 år sedan gick jag en skrivarkurs och hade svårt för att hitta intressanta ämnen. Jag frågade min lärare hur jag skulle göra för att verka intressant. Han tittade roat på mig (en intellektuell rökare i 60-årsåldern) och svarade att jag skulle skriva om ovanliga detaljer som jag lade märke till i vardagen. Ett plåster på en buss, t.ex. Jag fattade noll och fortsatte med mina dramatiska skildringar av olycklig kärlek istället.
Så mötte jag medelåldern, drabbades av gröna fingrar och bloggmediet såg dagens ljus. Det var då jag förstod att han hade rätt. De intressanta historierna har en enkel charm som gör att man hajar till och frågar; Hur hamnade det där plåstret på bussen egentligen? Vem klistrade dit det? Var det använt?
Denna jordgubbsplanta på rymmen fick mig att tänka på plåstret på bussen. Den ville utforska världen utanför lådan och såg sin chans i en liten springa. Kanske var det för mörkt i lådan? Kanske var den trött på de andra jordgubbarna? Eller så ville den bara ha lite omväxling. Fin är den iallafall så den får stanna där den är.
Regnig morgon
Jag vaknade tidigt i morse, lagade lite kaffe och gick ut och satte mig på altanen. Det ösregnade och var ganska mörkt, men doften av fläder och blöt jord, regnets smattrande och fåglarnas försiktiga sång gjorde att det blev en mycket vacker morgon.
Jag tog en bild på praktlysingen eftersom namnet gör den mest rättvisa när det är mörkt ute, tycker jag.
Rabarberskörd
Idag skördade Ola vår första, alldeles egna rabarber. Oxalsyrehalten i rabarber stiger efter midsommar vilket inte är speciellt nyttigt, så ikväll festar vi på Olas goda rabarberpaj!
Jordgubbstok?
I lådan med ananasjordgubbarna växer det så det knakar med långa revor, men inga bär har kommit än. Däremot kom dessa fina, rosa blommor som jag har lite svårt att identifiera - kan det vara en s.k. jordgubbstok, dvs en korsning mellan jordgubbe och ölandstok?
Okänd gäst
Denna växt har dykt upp i lavendelrabatten och jag vet inte vad det är - kanske vet du? Jag gillar de fläckiga bladen och hoppas att det är något exklusivare än vanligt ogräs :)
Perukbuske och bambu
När vi byggde vår altan för några år sedan ville jag ha en grön vägg som insynsskydd. Jag satte några perukbuskar brevid bambu eftersom jag verkligen gillar hur de kontrasterar mot varandra. Perukbuskens rödlila, runda blad mot bambuns ljusgröna spetsiga. Och så det omtalade rasslet när man sitter på altanen...Bambun har vuxit i raketfart, medan perukbusken har varit lite långsammare. Men nu är den så hög att vi måste tukta den, annars blir det ett perukträd.
Åh pioner...
En av årets höjdpunkter är när pionerna blommar. I år har jag flyttat på merparten av mina pionbuskar, så jag räknar inte med speciellt mycket blomning, men en ståtlig buske har fått stå kvar. Och se på henne nu! Lika vacker precis innan knopparna brister som när de slår ut i full blom.
Draghjälp
Minns ni att jag gick och retade mig på blåregnet som inte ville svinga sig upp på verandan som de gör i Desperate Housewives? Jag tror att det finns en lösning och det är humlen som jag fick av min svägerska för några år sedan. Jag planterade den precis brevid blåregnet eftersom jag ville att den skulle täcka en stolpe.
Nu verkar det som humlen har börjat samarbeta eftersom den faktiskt hjälper blåregnet att klättra. Humle har klistriga, ludna grenar som blåregnet hakar sig fast på, så det enda jag behöver göra är att leda humlen upp för stolpen på verandan så följer blåregnet med av sig själv.
Sega malvor
Jag delade och flyttade en stor malva för ca 2 veckor sedan, men den verkar inte vilja hämta sig. Det är rätt konstigt med tanke på att malva "ska" växa som ogräs och vara rätt tålig. Det kan bero på att jag körde omplanteringen slacker-style, dvs jag satte bara ner plantorna i marken och vattnade. De fick ingen fin köpejord eftersom jag inte hade någon hemma. Eller så beror det på att jag delade växten för sent på säsongen, för sammetsnejlikorna, blåklinten och veronikan i bakgrunden flyttades samma dag och de har klarat sig utmärkt. Hursomhelst börjar jag tröttna och funderar på att byta ut alla sega malvor mot prästkragar så att det blir blir fint till midsommar. Jag kanske sätter dem bakom huset där de får återhämta sig ifred utan prestationsångest.
Första flygturen
Igår satt vi och åt middag när jag upptäckte att hunden, katten och en skata satt i givakt på gräsmattan och stirrade stint på något på marken. De hade hittat en fågelunge som antagligen hade åkt på en våldsam första flygtur från boet. Stor kalabalik bröt ut och alla sprang omking och undrade vad de skulle göra härnäst. Till slut kom vi fram till att det var bäst att sätta tillbaka ungen i boet eftersom den verkade vara oskadd och kunde flaxa med vingarna. Så Ola klättrade upp i trädet och satte ungen på en pinne. Men tänk om den misslyckades igen? Det är ett högt träd och inte så konstigt att den blev groggy av fallet. Så vi satte studsmattan under trädet så att den landar mjukt under sina flygövningar.
Engelska ankor har stenkoll
Förra veckan besökte jag den engelska landsbygden. På kvällen tog en kollega och jag en promenad och hörde ett fasligt pipande från en av de konstgjorda bassängerna på området. Åtta stirriga små ankungar simmade omkring under kaotiska betingelser och försökte desperat ta sig upp över den höga kanten till mamma och pappa Anka, som spankulerade runt bassängen. Vi blev förtvivlade å de små ungarnas vägnar och tänkte att vi skulle hjälpa dem upp så att de inte drunknade under natten. Men varje gång vi lyckades få upp dem ur bassängen hoppade de till vår stora frustration tillbaka igen, och mamma och pappa Anka verkade inte vara speciellt nöjda med situationen heller. Till slut gick jag och la mig och bad en stilla bön att de skulle överleva natten.
Nästa morgon vaknade jag runt 6 och tittade ut över de disiga fälten. Där ser jag hela familjen Anka komma spatserande, på väg ner till ån. De stannade duktigt vid vägen och tittade efter bilar innan de korsade. Då förstod jag att mamma och pappa Anka hade stenkoll hela tiden och antagligen hade tagit de nykläckta ungarna till de konstgjorda bassängerna för att lära dem att simma på en säker plats, utan strömmar. Dvs när irriterande svenskar inte envisades med att försöka få upp dem ur övningsbassängen hela tiden.
Här syns hela familjen till höger om fjädern ute på vägen. Allt gick bra.
Ordnung
Har ägnat dagen åt att skapa struktur och tydlighet i komposten. Jag började med att rensa bort alla pinnar och lägga dem i en separat nätkorg, vilket resulterade i en schysst grundkompost. Det här med att kompostera är en hel vetenskap och min lösning ska helst vara fullständigt ekologisk, alltså utan kemikalier. Jag hittade en sida som enkelt beskriver hur man sätter igång här, jag tror att jag börjar med en s.k. kallkompost. Min enda fråga är hur det är tänkt att man ska hålla råttor och andra djur borta från komposten om man blandar ner matrester i den?
Enkelt stöd till tomatplantorna
Här är ett enkelt sätt att stötta upp tomatplantor i en pallkrage eller ett trädgårdsland:
1. Tryck ner 4 pinnar i varje hörn av landet. Ta vad du har hemma, jag tog gamla blomsterpinnar.
2. Spänn fast ett snöre runt alla 4 hörnen, och sedan i ett kryss i mitten. Det spelar ingen roll vad du tar för snöre, vad som helst blir bra.
3. Allteftersom tomatplantorna växer kan du binda fast ytterligare en "våning" med snöre på pinnarna.
Plötsligt händer det...
Efter att ha varit bortrest i några dagar är växtkraften extra påtaglig. När jag kom hem upptäckte jag till min stora glädje att jordgubbsplantorna är så stora att de hänger över kanten på pallkragen och klematisen i den nya rabatten redan har vuxit ur sitt växtstöd.
